Sanningen: Den svenska kronan suger!

Det är några saker jag måste berätta om.

Den svenska kronan suger. Och jag syftar inte på kungen utan på valutan. För typ bara 1 år sedan var 1000 SEK lika med 110 €, dvs om någonting kostade t ex 100 spänn, räckte det inte med att dela beloppet på 10 för att få beloppet i euro. Men ändå användes detta omräkningssystem för vissa saker såsom kläder. T ex: På H&M i Sverige kostar någonting 500 SEK och i Tyskland är det 50 euro istället för motsvarande 55 euro (alltså lite billigare i Deutschland då). De tyskar som bara delar de svenska priserna på 10 för att räkna om har alltid fått betala lite mer än de räknat ut. Bara därför blev det redan ca 10 % dyrare och Sverige tycktes vara ett dyrt land.
Nu är det så att jag får betala extraavgifter om jag tar ut ett belopp på bankomat som motsvarar mindre än 100 Euro. Så har det alltid gått bra att ta ut 1000 kronor, även om det har blivit 105-6 euro istället för 110 euro. Och det gjorde jag den här gången också. En överraskning fick jag uppleva när jag kollade mitt kontoutdrag. Uppenabarligen spenderade jag 97,28 € på något och det var absolut oklart vad det kunde ha varit. Sedan upptäckte jag någon tjänstavgift och fattade väl att det var de 1000 kronar jag tog ut. 1000 kronor var alltså inte längre 110 euro utan 97 euro. Och det hände på endast ett år! Och jag fick betala extraavgifter bara för att den dumma skitkronan bestämde sig att suga... Nu då jag insett det kan jag också få några positva synpunkter på problemet. Allt är ju typ billigare när jag handlar i Sverige. T ex har också H&M blivit billigare i Sverige än i Tyskland för mig nu. Det som kostar 50 Euro i Tyskland kostar fortfarande 500 kronor i Sverige som bara är 48 Euro eller så. Kul, eller?!;-)

Vissa dagar börjar dåligt...

Ibland är det ju inte ens värt att lämna sängen. Till exempel idag. Tycker att mitt schema har blivit mänskligt nu. Skolan börjar aldrig före 11 och det är ju bra egentligen eftersom jag slipper gå upp före 9. Så har det aldrig varit, men så skulle det alltid vara!
Men banne mig kan också det bli tuffare än man tror. Skulle ha föreläsning kl 11. Väckarklockan ringde vid 9 och jag var vaken. Kanon! Men som vanligt känner jag mig lite trött. Det vanliga två minuter till... Nästa titt på klockan: 10:50. Helvete!! Hur dum kan man vara liksom?! Det är ju inte att det hänt första gången. Efter första upprörandet resignationen. Börjar tänka: Även om jag skyndar på och skita i morgonhygienen, skulle jag inte hinna med föreläsningen. Vad ska jag göra då? Det är inte bra med komplicerade tanker när man inte ens hunnit lämna sängen. Tanken på det får mig att tröttna. Nästa gång jag tittar på klockan: 12:45. Drömmar mig i skolan och världen är bra. Men ett ögonblick: Inget är bra! Hon är jävla 12:45 och jag ligger fortfarande i sängen! Hur i helvete lyckades jag med det?! Att man liksom försover sig och somnar om är ju helt normalt och absolut okej, men att göra det två gånger om dagen och vakna 4 timmar senare fastän man har fått gott om sömn...?! Någon timme senare var jag ute på gatan. Trist väder, grått och molnigt och mörkt trots att det är mitt på dagen. Kan det blir bättre än så här?! Nu då det var för sent, kunde jag lika bra gå till Mediamarkt först och byta min adapter till min mobil som jag köpte dagen innan och visade sig vara trasig. Då kommer jag åtminstone ha musik på vägen till universitetet. Bra tänkt, men så blev det tyvärr inte. Det var slut på just de adapter som passade min mobil (Förstås fanns det massor med de andra adapterna...). Ingen musik heller, bra! Så åkte jag till universitetet (utan musik), jobbade lite på labbet (utan att det var effektivt), förbannade alla dumma skitstövlar som inte kunde diska de kladdiga rundkolvarna (utan att det hjälpte) och gick hem när det var mörkt (utan musik). Undrar om en sak bara, vad var den där dagen egentligen bra för?!

Min kompis, stackars Ellen, hade nog en lika trevlig dag för 2 veckor sedan. Och senast när du får upptäcka att även godisautomaten strejkar, vet du slutgiltigt att den där jävla dagen är körd! Hoppas att era godisautomater inte strejkar!

Svenskarna i Berlin

De kom, såg och segrade... svenskarna. Och nu är de borta igen. Ida och Linda hälsade på förra veckan. Behöver inte säga att det var askul. Fick labba den där veckan (med tråkigt small angle X-ray scattering) och därför kunde vi inte ses så mycket på dagen, men på kvällarna blev det ännu bättre ju.
Vi hann gå ut en del, kan jag säga. I tisdags gick vi ut i Prenzlauer Berg till 3 (på August Fengler och Zu mir oder zu dir).
I torsdags skulle Anjas kompis DJ:a på ett ställe som hette Süss war gestern i Friedrichshain dit vi följde och det dröjade till 4-5. Skumt att det stället var likt det första och de hade konstiga ingefära-tabasko-whiskey-drinkar där...
I fredags skolkade jag och så blev det lite avslappnat sightseeing med brudarna: Vi promenerade lite i Kreuzberg (området Bergmanstr.), besteg Kreuzberget, åt glass på Potsdamer Platz och fikade där, såga Holocaust-monumentet (som de svenska tjejerna råkades missa även om de hade varit i typ hela området, Brandenburger Tor, Tiergarten, Potsdamer Platz och hela köret...), fortsatte till den nya centralstationen och shoppade lite på Alexa och drog slutligen hem igen. Senare på kvällen blev det utgång igen. Med Alex och Ellen var vi i Kreuzberg först, hamnade på en bar där vi var till 1-2. Sedan lämnade oss de andra och vi drog vidare till Friedrichshain, bar eller klubb var fortfarande lite oklart, men till slut hamnade vi på Cassiopeia där vi mötte några kompisar. Tjejerna var väldigt skeptiska först, men tack vare Tequilla lyckades de slappna av och njuta av kvällen. Cassiopeia är ju väldigt trashigt och då spelades det Funk och Elektro, men tjejerna tycktes trivas ändå. Och det var en massa andra svenksar där! Någon gång vid 5-6 åkte vi hem och skulle egentligen iaktta soluppgången på mitt tak, men det blev inte av, eftersom solen gick upp kl 7:01 och vi somnade på en gång. Men det fanns ju en till natt...;-)
Ingen aning när vi vaknade, men väldigt effektiv blev lördagen inte. Svenskarna önskade att få se muren och det intet är lättare än det. Så åkte vi till Schlesisches Tor och tog en promenad från Kreuzberg, över Oberbaumbron till Friedrichshain och gick längs muren, eller East Side Gallery som det kallas nuförtiden, till Ostbahnhof. Tjejerna verkade vara nöjda med muren, dagen och sig själva och vi bestämde att det skulle räcka med sightseeing för den där dagen. Vi åkte hem, lagade mat och planerade den sista kvällen. En kompis bjöd till en temafest och temat var oldschool. Vi skulle gå dit. Men tjejerna krävde mer, de var tända från fördagen och ville festa loss ännu en natt med klubb och hela köret. Vid elva hann vi äntligen bryta upp och åkte till Katrins lägenhet på Kastanienallee. Festen var inte dålig och det hade inte varit något problem att stanna där, men vi hade ju större planer... Vid 3 kunde vi lämna, Alex ville gå till en kompis fest, men så bestämde att det skulle gå mot Warschauer Str. till en klubb. Vi orkade inte åka så långt och byta så ofta, så hamnade vi till slut på Watergate. Väldigt coolt ställe, men tyvärr för dyrt och "snobbigt" och med hardcore-elektromusik. Första gången för tjejerna med bum-bum-bum-musik. Men de överlevde. Någon gång efter 6 gick det hemåt och sedan upp på taket. Det var för disigt och så blev det tyvärr ingen soluppgång, men utsikten är ju ändå fin. Mellan 7 och 8 kunde vi lägga oss, vid 12 skulle man vara på flygpatsen. Efter 2-3 timmers sömn och alldeles bakis kunde man sätta igång och åka till flygplatsen. Det som blev kvar är något slags roliga minne och kampen för att återfå vår gamla dagsrytm...

på August Fengler med Ellen

på Süss war gestern I

på Süss war gestern II

drinken Süss war gestern

på Kreuzberget

Victoriapark, Kreuzberg

obligatoriskt: Brandenburger Tor

Graffit i Kreuzberg

Svenskarna, Spree och Oberbaumbron

Vid muren

Amerikaner, svenskar, tyskar och andra märkliga människor...

Fan, vilken sjuk vecka! Det är söndag, trist väder och jag sitter och lyssnar på radio 107,5 - Stockholms enda dansgolv. Väldigt mycket stek! Man känner sig direkt som på Stocken på en rolig torsdag:-) Jag har inte glömt att ställa om klockan, pluggat lite norska och håller på vänta tills min kompis Ellen, en märklig människa som vägrar ha en mobil, ska höra av sig och kolla förbi så att vi kan skriver klart vår labrapport.

Så länge tänker jag tillbaka på min lika märkliga vecka. Ingen dag började före 11. Det är skumt! Mitt universitetsliv har aldrigt varit med så där mycket ledighet! Men det är något som jag klarar mig rätt bra med:-P Därför blev det väl för mycket galej...
Jobbet som jag skulle få, skulle jag dock inte få så enkelt, fick jag höra. Ja, personalrådet vägrade godkänna mig som den nya arbetstagaren. Istället skulle jag visa vad jag kan i ett intervju med dem. Så blev ett intervju schemalagt på fredag.
I torsdag var jag ute i Prenzlauer Berg och hade kemistermöte. Senare på kvällen skulle jag ta en öl med Ellen och Alex bestämde sig spontant att följa med. Anordnad tid: 21:30. Den sista (jag) kom 21:55 och äntligen kunde vi dra till krogen. Zu mir oder zu dir skulle det bli. Det var mitt önskemål (börjar verkligen älska baren). 00:40, några öl senare. Kom på att vi lär ha missat den sista tunnelbanan. Försökte få åter grepp om läget och avbryta kvällen. Slutligen har det ju varit tre timmar och jag skulle ha intervju dagen därpå! Alex insisterar att det inte ha varit hans tur att bjuda... Ellen hävdar att det var min idé att ta sig en öl och undrar vilken mesig uppfattning jag har om detta... Får inte säger emot.


Samtalet som följde kan jag inte återge. Jämställdheten innebär inte att kvinnor får gå på gatan i bar överkropp, tyckte jag. Det kom vi inte överens om. Vi enades om att det är bättre att ha sex utan kärlek än att skära en köttbit ur ett levande djur. ... Några samtal med några dumma amerikaner från New York som inte visste Iraks huvudstad. De är i Berlin och Europa i 4 dagar. Värt att flyga så långt. Det visade sig att de var Manhattanbor och inte tyckte om Bronx. Jag sa att vi bor i Berlins Bronx, sedan lämnade de oss genast ifred... Ett kort samtal med några svenska turister. Tjejen sa att hon var från Stockholm. Så klart. Fast hon bara pluggar där. Ursprungligen kommer hon från Göteborg. Då påstår man att man är från Sthlm?! Skitsamma, dryg var ju hon. Någonting efter 3 rörde vi oss. Ner Kastanienallee till nattbusshållplatsen så att vi slipper byta. Billig mat för 20 spänn (Tack, Berlin!), sedan kom bussen. Alex spillde vägölen i bussen. Vid 4 var vi hemma.
Fredag var inte så speciell. Av någon märklig anledningen orkade jag var på intervju. Konstigt nog gjorde stackaren från peronalrådet inte det. Min professor och argebtsgivare blev arg och skickade ett hatfax. Sympatiskt:-)
På kvällen blev det förfest hos Nora och Sarah, sedan skulle vi dra till Erasmuspartyt och träffa en massa svenska tjejer.
Besvikelse 1: Klubben var överfull trots att vi redan kom vid midnatt. Det fanns två köar för att komma in (bortsett från kön till garderoben). Eller snarare sagt och besvikelse 2: Det var ju inga köar för det var bara italienare, spanjorer och fransoser där. Förstås, står sådana hellre i flock än i kö. Inte mycket ordning och reda... Då och då en amerikansk tjej eller en holländare. Ingen Inga from Sweden, inga svenskar över huvud taget, inte ens skåningar... På kön till garderoben tilltalade mig en kille och sa att jag är fucking scum. Varför inte... Om det inte är något mer...
Kvällen var lite hopplös. Försökte uppmärksamma vad jag var ute efter... (På ingången kunde man få ett klistermärke där det står vilket land man kommer ifrån....=P)


Lyckades inte så bra. Vid 4 konstaterade jag att jag egentligen inte trivdes där. Och trött var jag också pga fördagen... Efter att jag bestämt mig att gå hem, träffade jag två som pratade på svenska och sedan några med likadana klistermärken som jag. Men då var det för sent. Pallade inte snacka med de bratjävlarna och drog hem.
I lördags kom jag inte längre än till förefesten. Min kropp tyckte att det varken var lovande eller roligt att ha förfest till 2.
Nu sitter jag här och försöker undvika att plugga... Hur som helst, glad är jag ju! Ida och Linda kommer imorgon och det blir så kul att ses! Det var ju för en stund sedan... och den bästa anledningen att ser fram emot en veckostart!

Tillbaka i Berlin...

Nu har jag hunnit komma tillbaka till Berlin och kanske blir det dags att börja skriva om mitt liv här. Själva flytten blev ju riktigt jobbig som de flesta fick höra. Men nu har jag bosatt mig och passat på att restyla mitt rum och resultat blev väldigt bra, tycker jag.

Andra universitetsvecka. Har fortfarande inte fixat tillgodoräknandet av kurserna som jag läste i Sverige. Och så småningom börjar jag också bli trött. Det kan ju inte vara sant att man ska prata med varenda lärare på universitet och inte få något fixat. Det första som jag gjorde på mitt universitet i Berlin blev ju att anmäla denna orättvishet. Känner mig i alla fall bättre efter det.

Nu väntar jag fortfarande på svaret. Man kan aldrig få se den som man vill prata med... Det med universitetet är en enda tragedi...

Men det finns också postiva saker. T. ex. ska jag läsa spanska. Det låter skoj och jag ser fram emot börja läsa den kursen. Sedan började jag också läsa norska. Vet inte vad det är bra för, men tyckte att det var meningslöst för mig att läsa svenska i Tyskland, men norska är ju också roligt att kunna. Bara läraren verkar inte vara så rolig... Mitt schema är inte så farligt heller. Förra veckan var det inte så mycket plugg, istället blev det ett tusental samtal med professorer. I vecka var det framför allt tråkiga laborationer. Det är tråkigt att hänga på universitet - det är faktiskt soligt i Berlin och man borde passa på njuta av det fina höstvädret. Man kan gå ut med en blott tshirt, det var säkert ungefär 20 grader. Snart kommer vintern och allt blir kallt och grått...

Surströmming!

Ja, nach den ganzen Norwegenreisen bin ich also wieder in Uppsala angekommen und genieße gerade meine letzten Tage hier! Vorgestern wurde ich gezwungen Surströmming zu essen, das absolut ekligste, was die Welt gesehen haben. Keine Ahnung, ob es als Delikatesse gilt, aber eigentlich ist es schon dem Großteil der Schweden viel zu eklig. Was das ist? Naja, kann man relativ einfach beschreiben: verrottener Fisch, jetzt ernsthaft. Ida bestand darauf, dass die Dose NICHT in der Wohnung geöffnet wird, und das konnte ich im Nachhinein sehr gut nachvollziehen. Ein richtig ekelerregender Geruch! Und der hat mir dann eigentlich schon gereicht... Das Zeug wurde auf trockenem Weißbrot mit viel Kartoffeln, Zwiebeln und Schmand gegessen - und selbst dann war es noch für meine Begriffe unerträglich... Falls euch also Surströmming über dem Weg läuft - haltet die Finger davon.

Gestern war ich ein letztes Mal in Stockholm und hab quasi schon meinen Abschied von der Stadt genommen. Und am Samstag trete ich dann die endgültige Heimreise an...

Ich wurde gestylt...